Levande Begravd Fanzine recenserar Concrete Cross s/t 12"
Concrete Cross - S/T LP (De:Nihil Records)
Rabiata hardcorefanatiker hävdar ofta att man måste "förstå" genren för att kunna uppskatta den på allvar. Är tämligen osäker på vad detta "förstå" innebär och det är mycket möjligt att jag i min roll som ett sk casual fan av punkens aggressiva lillebrorsa fattar nada av djurisk vrålsång, hetsig tvåtakt, manisk bas och sönderdistade elgitarrer. Ett som är säkert är däremot att jag diggar Concrete Cross från klassiska HC-staden New York. Rak, välspelad tvåtakts-HC som rymmer en hel del finess och oväntade infall. Det händer hela tiden saker i musiken men det blir aldrig för meckigt eller slitsamt att lyssna på. Produktionen är möjligtvis en smula för clean mot hur jag brukar vilja ha min hardcorepunk men den samspelar väl med Concrete Cross förhållandevis mångfacetterade sound som ständigt rycker tag i min sedan eoner döda moshnerv.
Det medföljer en tjusigt utförd insert där man kan ta del av gruppen långa texter som vid en snabb genomögning verkar välskrivna men ett dampigt slan som undertecknad orkar inte riktigt läsa igenom dem på allvar. Det där lät möjligtvis som en diss men är mer ett symptom på mitt stundtals invalidiserande ointresse för texter. Men skit nu i det och köp plattan istället som även är utgiven av Man in Decline Records. Tre och en halv stagedajvande Örebroare av fem möjliga.
MG
Visar inlägg med etikett Concrete Cross. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Concrete Cross. Visa alla inlägg
fredag 5 juli 2013
onsdag 8 maj 2013
Nightstick Justice om Concrete Cross
HC-hövdingen Tompa Rens tycker till om Concrete Cross på sin blogg Nightstick Justice!
(Mr Hardcore - Tomas reviews Concrete Cross, google translate it!)
Senaste släppet på De:Nihil är en LP med amerikanska Concrete Cross. Ett band med rutinerade herrar men vilka band de tidigare spelat i är oviktigt, det som gäller är musiken på denna skiva. Efter första låten är intrycket att detta kommer vara fullt ställ rakt av för det är en ösig bit och ett jävla ylande från sångaren Artie, men redan i andra låten börjar riffandet som är en återkommande faktor här. Det är drivigt och det är ösigt, men för den skull inte alls så farligt snabbt för det mesta. Nu är ju allt relativt, för visst fan går det undan, men det primära verkar ligga i att istället för att skriva ösiga och råa låtar så vill man skriva låtar som sätter sig med hjälp av riff och sjyssta slingor och solon. Det osar av 80-talets hardcorepunkscen men även en stor del av det sena 80-talets crossoverscen och ju mer man lyssnar desto mer sätter sig riffen, sången och de små detaljerna som får denna skiva att stå ut från mängden. Utöver sjyssta riff slänger de till med riktigt bra refränger och jag satt redan efter några lyssningar och sjöng med och vevade med näven i luften. En annan sak som utmärker sig är texterna. Man är van att till sån här musik är det kutym med kort och koncist när det gäller texter. Istället får man långa, genomarbetade texter vilket är ovanligt men väldigt välkommet.
Hardcorepunk är en musikstil där man lyssnar på skivor och inte låtar, men måste jag välja en hit från skivan så får det bli City For Sale. Dock väljer jag även i
fortsättningen att slänga på skivan och bara dra igenom den när jag behöver få en injektion av raseri och grymma riff.
Designen är ett utmärkande drag för De:Nihil, vilket jag påpekat i tidigare recensioner. Denna gång är det textbladet som utmärker sig. Tryckt på matt papper. Svart på ena sidan, vitt på andra. Men det som utmärker det hela är att det trycks kors över vardera sida i blankt tryck. Som en synlig vattenstämpel ungefär. Otroligt snyggt!
Det är alltid något visst med att plocka upp ett släpp från De:Nihil, designmässigt inte minst, men även musikaliskt. Det märks att det ligger en hel del tanke bakom varje släpp och att de inte vill vara något dussinbolag, och även om jag inte
gillar allt de släppt så ser jag att tanken finns bakom varje släpp. Och där har vi även en annan sak jag gillar, att det inte finns någon speciell nisch, utan det släpps precis det som Larzon och Calle gillar vilket är hedervärt.
(Mr Hardcore - Tomas reviews Concrete Cross, google translate it!)
Senaste släppet på De:Nihil är en LP med amerikanska Concrete Cross. Ett band med rutinerade herrar men vilka band de tidigare spelat i är oviktigt, det som gäller är musiken på denna skiva. Efter första låten är intrycket att detta kommer vara fullt ställ rakt av för det är en ösig bit och ett jävla ylande från sångaren Artie, men redan i andra låten börjar riffandet som är en återkommande faktor här. Det är drivigt och det är ösigt, men för den skull inte alls så farligt snabbt för det mesta. Nu är ju allt relativt, för visst fan går det undan, men det primära verkar ligga i att istället för att skriva ösiga och råa låtar så vill man skriva låtar som sätter sig med hjälp av riff och sjyssta slingor och solon. Det osar av 80-talets hardcorepunkscen men även en stor del av det sena 80-talets crossoverscen och ju mer man lyssnar desto mer sätter sig riffen, sången och de små detaljerna som får denna skiva att stå ut från mängden. Utöver sjyssta riff slänger de till med riktigt bra refränger och jag satt redan efter några lyssningar och sjöng med och vevade med näven i luften. En annan sak som utmärker sig är texterna. Man är van att till sån här musik är det kutym med kort och koncist när det gäller texter. Istället får man långa, genomarbetade texter vilket är ovanligt men väldigt välkommet.
Hardcorepunk är en musikstil där man lyssnar på skivor och inte låtar, men måste jag välja en hit från skivan så får det bli City For Sale. Dock väljer jag även i
fortsättningen att slänga på skivan och bara dra igenom den när jag behöver få en injektion av raseri och grymma riff.
Designen är ett utmärkande drag för De:Nihil, vilket jag påpekat i tidigare recensioner. Denna gång är det textbladet som utmärker sig. Tryckt på matt papper. Svart på ena sidan, vitt på andra. Men det som utmärker det hela är att det trycks kors över vardera sida i blankt tryck. Som en synlig vattenstämpel ungefär. Otroligt snyggt!
Det är alltid något visst med att plocka upp ett släpp från De:Nihil, designmässigt inte minst, men även musikaliskt. Det märks att det ligger en hel del tanke bakom varje släpp och att de inte vill vara något dussinbolag, och även om jag inte
gillar allt de släppt så ser jag att tanken finns bakom varje släpp. Och där har vi även en annan sak jag gillar, att det inte finns någon speciell nisch, utan det släpps precis det som Larzon och Calle gillar vilket är hedervärt.
fredag 25 januari 2013
Next up! Concrete Cross 12"
It's time!
Next release on De:Nihil will be a 12" with US-hardcoreband CONCRETE CROSS!!
Man In Decline Rec will take care of North America and De:Nihil in Europe.
Here's a tune from this great record!
Cheers!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)