Tre nya recensioner på Nitad, Anstalt och Desperat.

(reviews in swedish)

Här kommer tre recensioner av Roger Bengtsson som skriver på IKON1931
på De:Nihil släppen med Nitad, Anstalt och Desperat.


Nitad
Den Gudomliga Världen

Fina grejer.

En glad melodislinga parad med desperat sång öppnar denna sjutummare. Schysst melodi och ett rimmande utan motstycke. Likt ett djur i en bur. Har ingen tur. Byggt upp en mur. Håller på att balla ur. Ja, Ingen Chans är fina grejer. A:sidans sista låt, Hänt Igen, har en sorgsen Breach-stämning över sig men är ändå långt ifrån Breach. Melodiös och medryckande hardcore/rock.

Den andra sidan går ut hårt med energiskt stök under kontrollerade former och trots mörk text blir jag på riktigt bra humör. Sista spåret har den korta koncisa texten: Deportera mig härifrån era jävlar. Åh du gudomliga värld och är stark som stål..

Stockholmsgänget Nitad gör mer än bra ifrån sig på Den Gudomliga Världen. Dock förstår jag inte riktigt vad alla inverterade kors i layout och logga har här att göra.

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=4011


Anstalt
Altamont Raceway

Något jag gärna hör mer av.

Första tanken efter vitala Honolulucaust går åt The Accidents och deras Hurriganes-indränkta punkrock. Men Anstalt är filtrerat genom ett hårdare punkmembran. Sen läser jag på lite och noterar att Danne Wall från bland annat The Accidents var en av grundarna till detta österrikiska band. Där ser man.

Total Hate (Demands A Big Big Heart) är nästan för larmig för att vara lika charmig men titeln är kalas. B-sidan startar med ett schysst garagerockigt intro, har grym gängrefräng och det är inte svårt att föreställa sig ett smatter av folkölsburkar som knäpps upp på löpande band. Much Too Old To Die Young är snabb och stilig och rundar av en perfekt sjutummare. Enda problemet är att det är för kort, oj vad gärna jag hört ännu lite till.

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=4014


Desperat
Demokrati Eller Diktatur?

En härlig frisk orkan

Vilken uppställning.Åke, Chrille och Johan från Mob47 samt Jocke ”Sylen” från bland annat Warvictims som står för sången. Med sex traditionella råpunkdängor slår de hårt, argt och snabbt.

Favoriterna är Bandlogga och Mobilterror med roliga texter och Vi Förstör Vår Jord med sitt miljöbudskap. Egentligen finns det inget att klaga på musikaliskt, det är fullt ställ mer eller mindre hela tiden och skitbra inom sin genre. Dessutom är singelformatet ypperligt då jag inte alls tröttnar trots att det är sig ganska likt.

Efter all liknande musik jag lyssnat på genom åren borde jag egentligen vant mig. Istället känner jag viss mättnad på det slags textstoff som saluförs i 10.000 Offer och Sveriges Största Ljugarbänk. Självklart finns det felaktigheter gjorda både inom kyrkans och politikens värld men det finns det väl ärligt talat överallt. Det är rätt mycket gnäll och förvånansvärt lite verkstad från eget håll och jag skulle önska lite mer självkritik inom de egna leden istället för att jämnt tjata på dem som faktiskt lägger ner tid och kraft på att förändra och förbättra. Om jag bortser från det så är Desperat en rejält frisk orkan i mitt musiklyssnande för tillfället. Härligt, snabbt och genialt i all sin enkelhet.

http://www.ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=4013